- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
105

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Herr magister!» ljöd en röst utifrån.

»Strax!» Han gick ut genom motsatta dörren för
att inkomma från andra sidan ...

I detsamma dubbeldörrarna gingo upp och skenet
från den starkt upplysta festsalen slog Justus av
Car-leborgs ögon, i detsamma hans blick träffade den
mörkröda sidenmattan, brudpallen och kuddarna, var det
liksom den höga ande, vilken han så outtröttligt
anropat, sänkt sig ned över honom. Han förekom sig
själv såsom en av de heliga martyrerna: med salig,
outsäglig bävan försporde han Kristi frid nalkas sitt
hjärta! Och då han med prästkappan lätt uppburen
på ena armen gick uppför den stora salen, hälsande
till höger och ^vänster, fanns ej en enda blick, som icke
var riktad pa hans sköna ansikte, förklarat av en
skimrande helgonglans.

De bleka kinderna hade rodnat, de dunkelt glödande
ögonen sågo med en stor, lugn och djup blick omkring
rummet... den nyss något sjunkna figuren hade rest
sig. Och ädel och fast var den hållning, med vilken
han nalkades fonden av salen, där de bägge mödrarna
sutto på samma soffa som brudparet skulle intaga efter
vigseln.

Moderns och sonens blickar möttes: hans voro milt
uppmuntrande, hennes smålogo av salig stolthet, under
det att en omätlig rörelse genomdarrade henne. Det
var första gången hon skulle se sin Justus under
utövandet av det prästerliga kallet, första gången hon
såg honom bära kappan.

En ny rörelse uppstod vid en av sidodörrarna.

»Det är bruden!» viskade fru Hedvig och såg på
sin son, vilken — med blicken nu åter förvandlad, slö,
döende — stirrade först på henne och sedan i tomma
rymden, under det han tycktes famla efter handboken,
den han likväl under hela tiden hållit i handen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free