- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
112

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vårsidan, togo de så ut sin rätt, att den unga
husmodern, som satt ensam i det dagliga rummet, icke
kunde värja sig för den ena rysningen efter den andra.

Något mer än tvenne månader hade förflutit, sedan
Constance blev Leonards hustru, men ännu hade^ icke
den förälskade mannen fått värma sig vid ett riktigt
solskensleende från hennes läppar. Aldrig var hon
likväl ovänlig i sitt sätt mot honom: hon var jämn, mild,
allvarlig och arbetsam, det sista mer än Leonard
önskade, ty hon hade aldrig tid till annat än att arbeta
och läsa.

I det ögonblick vi inträda i deras boning, finna vi
Constance med sin söm på knät sittande vid ett fönster,
där man ej hade utsikt åt sjösidan, utan åt skogen.
Denna skog intresserade henne, emedan den hade flera
ättehögar, bland vilka några större benämnda
Ormhögarna, som ansågos brinna och dåna nattetid. Alla
dessa sägner om både fjällen, sjön, skogarna och
strömmen fängslade med hemlighetsfull makt hennes
sinne.

Dagen började lida till ända. Leonard, som var
sysselsatt med vårarbetet, hade ännu icke hemkommit,
då månen, som stod i ny, började blänka upp och kasta
sitt bleka släp över den smala strömmen. Vindens
klagande toner susade bland furorna och hindrade
Constance att höra det någon gick i salen utanför.

»God afton, god afton, skön vännen min!»

Constance flög upp. Var hade hennes tankar varit?
Kanhända bland andra fjäll och andra skogar. Hon
syntes nästan förvirrad, då hon uttalade sitt
»välkommen» !

»Tycker du icke, att jag dröjt länge?» Leonard hade
sin starka arm omkring sin hustrus liv och kysste
henne så varmt, att han icke kände, att kyssen ej
besvarades. »Undrade du ej vart jag tagit vägen?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free