Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord av dig själv, än om du tager till dina böcker,
särdeles de tråkiga betraktelserna.»
»Du gör mig svårt bedrövad!» sade hon sorgset.
»Och du gör mig alldeles förtvivlad, älskade
Constance ... att hålla andakt morgon, middag och afton
är för starkt! Jag begriper ej, hur du kunde hjälpa
dig fram på vår bröllopsafton utan andaktsstund. Det
är väl sant, att du undangjorde något före vigseln,
men om icke händelsen med Justus inträffat, så hade
jag nog fått min uppbyggelse sen också.»
En snöblekhet överdrog Constances kinder. Hon
fällde betraktelserna, som hon redan fattat, och det
var henne omöjligt att kväva en suck.
»Jag läser litet ensam... gå in förut, du!»
»Tack, tack, men dröj icke ... tro mig, du är from
nog, utan att ständigt söka förbättring i de där
böckerna, som ha underliga läror. Men jag vill ej göra
dig ledsen ...»
Constance var ensam.
Hon öppnade likväl ej någon bok, utan sjönk på
sina knän och bad brinnande böner för hans verk,
som nu vandrade bland de lappska snöfjällen. Men
i andakten kom snart att blanda sig det nu så livligt
framkallade minnet av vigselstunden, denna stund, då
hans ögon liksom upplät ett obekant rum, ett rum
med ingång till himlen, men utgång till avgrunden.
»Nej», stammade bedjerskan skälvande i alla lemmar,
»denna syn var en villa! Han hade feber: det var en
febersynd, som lågade i hans ögon... han visste ej
därav, får aldrig veta det — det är endast jag, som
syndar genom minnet.»
»Har du ej bett nog nu, kära Constance lilla?»
hördes Leonards röst inifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
