Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Constance svarade ingenting, hon var sysselsatt med
att skära upp bröd åt sin man.
»Tack, tack, mitt hjärta — du tror då att jag aldrig
blir mätt!» Leonard skrattade av alla krafter åt sin
hustrus frikostighet.
»Jag tyckte du borde vara hungrig!»
»Jo, jo, jag är nog så med... Men du har väl
ingenting emot de där besöken — du svarade ej ?»
»Vad skulle jag svara? De, som du bjuder, äro ju
också mina gäster.»
»Dina kära gäster, hör du, älskade Constance, annars
skulle jag bli riktigt ledsen?»
»Naturligtvis!»
»Å, sådana enstaviga ord bryr jag mig icke mycket
om ... Skulle det icke glädja dig, om jag efter vårens
slut reste bort och hämtade mamma — ja, kanske
torde jag till och med locka ut gamla Monika! Hej,
så lustigt det skulle bli — jag tycker helt simpelt att
jag ville gråta i glädjen.»
»Hämta dem, hämta dem», sade Constance, som nu
åter fattat sig, »och du skall få se, om icke jag vet
att sätta värde på en lycka, vilken säkert bär oss god
frukt.»
»Så skall det vara, min snälla hustru! Vad du kan
vara söt och intagande och ljuvlig ibland ... men det
där tål allt rättelse — vilken makalös fårbog — ty
du är alltid söt och god, men ljuvlig och intagande,
det är du blott när du vill se mig riktigt lycklig.»
»Käre, gode Leo!»
»Å, i dag vill du då göra mig alldeles tokig!» Och
i blinken var Leonard uppe vid andra ändan av
bordet, kastade armen om sin hustrus hals och kysste
henne rätt eftertryckligt på pannan, varefter han lika
hastigt var tillbaka på sin plats och åter i färd med
fårbogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
