Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru jag tillstår, att jag visst icke ofta ärnar njuta
den lyckan.»
»Leonard, käre Leonard!»
»Kära Constance, tänk nu icke allt ont om mig för
det! Jag går ju så gärna till kyrkan, när kyrkoherden
predikar.»
Constance svarade ingenting.
»Tycker du icke om kyrkoherdens gåvor?»
»Jag vågar ej bedöma dem!»
»Nenej, i dem finns blott en enkel och klar
renlärighet ... Men vad är det för buller?» Leonard skyndade
till fönstret. »En vagn... Ah, det är ju kyrkoherden
själv — sådan välsignelse, att han kom, just när man
talade om honom!» Och Leonard hastade ut för att
mottaga och införa den högt aktade gästen.
Kyrkoherden *n, en lärd man i medelålderns kraft,
hade redan i sitt yttre denna sant apostoliska
flärd-frihet, detta uttryck av respektabel mildhet, som gör,
att man genast vet och ser, att man har en verklig
själasörjare framför sig. Troligen var han en något
för lärd man för den verkningskrets, som i det ensliga
Bullaren blivit honom upplåten, men om han inom sig
led av en tomhet, som här icke kunde fyllas, märktes
sådant aldrig i hans humana väsende — man anade
blott, att det kontemplativa livet var hans egentliga
liv...
»Som mina vägar förde hitåt, kunde jag icke
underlåta att titta upp och lyckönska herr Carleborg till att
så väl hava slutat sitt vårarbete.»
»Nästa år skall jag ha det i bättre stånd. Det går
smått, men säkert, hoppas jag.»
»Det goda arbetet går alltid långsamt, det onda
tvärtom, det har jag just i dag med grämelse erfarit.
Och övertygad» — kyrkoherden fäste härvid en mild,
men prövande blick på Constance — »att’herrskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
