- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
130

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

predikarinnan frånstulit det arma barnet, för att i
stället hos henne kvarlämna ett kaos av tvivel över hela
hennes föregående rena levnad, de mest upprörande
samvetskval och de galnaste fantasier, uppfyllda med
avgrunder och djävlar. Då jag anlände hade
dödsarbetet redan begynt... Likväl ropade hon med en
röst så skärande, att jag aldrig skall kunna glömma
den: ’Jag vill icke dö... jag kan icke dö ... O,
bed-jen, bedjen att jag får leva så länge, att jag hinner
bättra och omvända mig... jag vill icke ned i den
brinnande pölen ... jag vill ej ... Bedjen, bedjen ...!
Min röst, som hon fordom gärna hörde, fann ej mera
vägen till hennes öra; och med hjärtat uppfyllt av
det bittraste kval, varmed jag ännu stått vid någon
dödssäng, såg jag detta unga offer för ett yrande
vansinne slutligen avlida, under det hennes anletsdrag i
själva dödsminuten förvredos av förtvivlan och fasa ...
Men den, som föranledde denna förfärliga händelse,
blir säkert icke ostraffad — folket kan låta gäcka sig,
men det vaknar dock ibland.»

Leonards öga brann av medlidsam förtrytelse och
smärta. Constance satt förstenad... endast en
ryckning i hennes läppar visade huru stark hennes rörelse
var. Efter några ögonblick lämnade hon rummet, för
att i ensligheten nedkasta sig på sina knän och bedja
för — den bortgångna.

Hennes falska tro var skakad. Kunde det vara en
Gudi behaglig gärning den, som Bibel-Marie uträttat,
då hon trodde sig frälsa en själ för himlen?
Constance bävade i sitt hjärta, då hon erinrade sig, att
hon tillönskat Marie att hennes verk måtte lyckas. Ja,
det förekom henne som hon haft någon del i Maries
arbete. Den döende flickans verop ljödo oupphörligt
för hennes öron, och ehuru bön efter bön brann på
hennes läppar, tystnade ej dessa rop. Ännu liggande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free