- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
133

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vad visste väl Constance egentligen, att hon redan
kunde fråga så?

Intet visste hon, utom det att Graves läseri smakade
av en råhet, som uppenbarade sig i hela hans
föredrag. Utan tvivel var även han fattad av anden, men
hans ord, hans tankar, hans språk, hans bilder voro
tillyxade på ett sätt, som väckte djup avsmak. Och då
Grave med sin kända vana djärvt anspelade på
åtskilliga personer, som varit emot hans val, förstummades
och bedrövades Constance, ty hon hade aldrig anat, att
en man, som stod på det heliga rummet, själv kunde
begagna skyddet av detta rum till att häntyda på sina
egna enskilda ömkliga angelägenheter.

Vad beträffar det intryck, denna predikan gjorde
på de övriga åhörarna, så var det skiljaktigt. De av
Bibel-Marie på förhand bearbetade sågo i den lodrätt
fallande åskstrålen Guds åskvigg, slungad av den rätte
herden, vilken ej låter människogunst hindra sig från
att öppet föra ordet bland de förvillade fåren. Vad
åter angick dem, till vilka varken Bibel-Marie eller
de förutsända heliga ströskrifterna kunnat framtränga,
så blevo en del rädda, en del uppbragta, varigenom
genast från Graves första uppträdande partier bildade
sig mot och med.

Om en stund gick Constance fram till pianot, och
i det hon med darrande händer öppnade det, sänkte
sig hennes knän, och hennes läppar vidrörde de
mystiska tangenterna. Efter denna hälsning eller
hyll-ningsgärd, hur man vill kalla det, framtog hon en stol
och hade just börjat förena sin sköna röst med ett
andligt ackompanjemang, då Tona sakta gläntade på
dörren och uttalade det enda ovälkomna ordet:
»främmande» !

»Främmande», upprepade Constance misslynt, »vem
kan komma hit?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free