- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
136

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som spelade sina kort utan att rådfråga Justus, insåg
huru väl ett dylikt hemligt budskap kunde tjäna
honom vid utforskandet av Constances inre tillstånd.
»Hans hälsa», fortfor Grave, »har småningom
förbättrats, så att han för närvarande känner sig stark
till både kropp och själ. Men i trots av de stora
mödor, för vilka han beständigt på sina vandringar
blottställer sig, skrider missionsverket långsamt. Dessa
förhärdade syndare vilja varken låta finna eller
omvända sig... dock om det är någon förbehållet att
utstå kristendomens sanna frö i ofruktbara hjärtan,
så är det honom, som kanske just nu, stelnad av köld
och halvdöd av trötthet, neddignar bland
snömassorna.»

Constance hade först rodnat, sedan bleknat... »Jag
hoppas», yttrade hon efter ett litet uppehåll, lagom
långt att giva någon stadighet åt hennes ton, »att...
att ingen egentlig fara kan möta honom, där han
nu är?»

Med en blick åt himlen svarade Grave i högtidlig
predikoton: »’Varer tröste och vid gott mod ...
frukter eder intet, och gruver eder intet för dem!’ ’Säll
är den, vilkens hjälp Jakobs Gud är’!»

Constance böjde sitt huvud.

»Ett annat ärende», återtog han, inseende
nödvändigheten att nu ombyta ämne och ton, »var att tacka fru
Carleborg för det vänliga mottagande, den stackars
unga kvinnan från ödemarken här har rönt. Hennes
hjärta har lidit en djup sorg: hon har varit olycklig
i den världsliga kärleken, arma förvillade får! Men
dömen icke, så varden I icke dömde. Herren såg
hennes ånger och lät henne finna en väg, som kunde lisa
hennes stora kval. Den kunskap, hon själv sökt och
funnit, söker hon nu sprida bland andra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free