- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
141

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men är det ej oförklarligt, mamma, att en så i
grunden ädel natur som Justus’ låtit fängsla sig av en
sådan förhärdad människa som Grave? Men här
kommer brevväskan så lagom. Vi få nu åtminstone
tidningar att svalka oss med — när man talat om Grave,
är svalka, min själ, erforderlig... Åhå, vi ha ju
brev också... det är det där jag väntade från
Uddevalla angående plankorna: det blir en liten nätt
inkomst ... Och här ett från Örnvik till dig, skön
vännen !»

Constance hade brutit sitt brev; det var ifrån
konsulinnan och innehöll underrättelser så i alla avseenden
sorgliga och upprörande, att varje tanke genast vändes
kring Örnvik. Brevet, avslutat av mamsell Charlotte,
var av följande innehåll:

»Min kära goda Constance!

Ifall du ännu — vilket vore en grymhet av mig
att betvivla — kommer ihåg den ömhet, din tant
visade dig, då du först beträdde vårt hus, nekar du
säkert icke, du, som delade vår glada dag, att övertala
din man till hans bifall att nu dela även den bedrövade.

Jag vet icke, varifrån jag tager styrka att skriva
dig till, då ingen människa mera i hela huset har
styrka till något! Men jag är skyldig mig själv den
rättvisan att erkänna det stora ögonblick kanske bäst
passa för fasta själar: jag kan klaga över en småsak,
men i olyckan handlar jag.

Ja, min kära Constance, jag handlar... jag säger
till dig: Kom, mitt barn, kom och sök att uppliva
Evelyns domnade själskrafter, vilka — jag fruktar
det — duka under vid den förskräckliga katastrofen.

Det var i går, i går — o, min Constance, vilken
händelse, Gud vet om jag skall äga styrka att berätta
den! Max, vår älskade, förträfflige Max, hade gått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free