- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
153

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

människa, som så när tillsatt sitt eget liv för att rycka
din själ ur det mörker, dit din hittills förda vandel
drager dig! O, hör mig då, hör mig... Förstår du
ej, att jag vill dig väl?»

Några ögonblick hade lappen med ofrånvänd blick
och ett slags misstänksam förundran åhört
missionären; men nu syntes han tröttna, ty han övertog
kokbefattningen från hustrun, som började syssla med
något annat, och efter detta ögonblick var hans
uppmärksamhet med långt djupare intresse fäst vid
grytan — där en mager skogsfågel lämnade sin ringa must
åt en stor kvantitet soppa — än vid missionärens ord.
Kvinnan röjde flera gånger otålighet, och bägge
tycktes endast av nödtvång tillåta honom att fortfara i
sitt nit.

Justus, som kände huru de kroppsliga krafterna allt
mer och mer började svika honom, tog för avgjort,
att hans ande icke nu kunde vara i en av sina bästa
stunder. Han ville därför låta verket vila till andra
morgonen, förklarade, att han önskade dröja över
natten i kåtan och begärde en renhud att vila på.

Plågad av hunger, försmådde han icke att smaka på
den snart färdiga anrättningen; men den var tyvärr
sådan att han, som vant sig vid fastor, dock långt hellre
umburit all föda, än den, som nu bjöds, därest han
icke tvingat sig för att ej på något sätt såra sitt
värdfolk. De tycktes också en stund betrakta honom med
mindre misstrogna blickar, men då han, varseblivande
detta lyckliga förebud, genast kastade ifrån sig all
trötthet och på nytt, eldigare, djupare, kraftfullare än
förut, började sitt omvändelseförsök, gjorde de åt
varandra ett hemligt tecken, det Justus missförstod, och
läto honom sedan fortfara tills han slutligen, alldeles
upplöst i hänförelse, utmattad till kropp och själ, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free