- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
157

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behag skulle upptaga min hjältemodiga handling och
lägga den i viktskålen mot mina villor, min syndiga
passion för min brors hustru. Men Kristus kastade
en blick ned i djupet av min själ, såg huru mycken
världslighet och själviskhet, som blandade sig med min
bättre vilja, min bättre känsla, och han försmådde
min hjälp; ty den, som skall verka i hans sak, måste
verka för de olyckligas egen skull, för den stora sakens
skull, ej med självisk vinning i sikte.. /

Ser du», sade den grymma tanken vidare, »du inser,
du fattar allt detta... fatta nu också huru denna
vandring, detta lilla mål är en trogen bild av din stora
vandring till det stora målet! Samma vådor, samma
villor, samma halvhet, samma köld och samma lågor

— och samma slut, ty dig fattas en sant kristlig anda.
Du är en sviktande gren, som far hit och dit för
vinden. Så länge trons vind sätter dig i rörelse, tager
du den för andans kraft i din egen själ. Då vinden
lägger sig och det blir stilla omkring dig, sjunker
du slapp ned, och därför ser du nu vid ändan av detta
ditt lilla mål slutet av det större... du nådde ej det
ena: lika litet skall du någonsin nå det andra!»

De voro av ett tungt allvar, dessa föreställningar,
och den allt förgörande tanken: »Se i denna
missräkning en bild av ditt eget liv!» hade nära nog gjort
slut på den kraft, varav han under den sista tiden
berömt sig.

Med dystra, begärliga blickar mätte han höjden från
branten, där han stod, ned i djupet under honom; och
denna gång var det endast tanken på hans mor, som
räddade hans liv.

Han gick tillbaka in i den mörka lappkåtan. Men
dess mörker var ljus mot det mörker, som nu
härskade i hans själ. Han tvivlade ej, att denna väckelse
kom från Gud, och en bitter, kvalfull sorg lade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free