Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömmar, varje morgon, varje afton sade han med
allt djupare och djupare mjältsjuka: »Det är din
skull, att en själ gått förlorad för himmelen!» Detta
var väl också en fantasi, men en fantasi, som
åtminstone avkylde alla andra.
LXVI.
Dagen efter sin återkomst från Tschidtjak avsände
Justus till Grave ett brev, vilket mer än allt annat
vittnade om den stora omstörtningen i hans själ:
»Jag har stått upp från en lång, osund, kvävande
sömn, vars heta drömmar flera gånger varit nära att
tända eld på min hjärna: jag har stigit upp ur den
andliga somnambulism, som i nära tvenne år hållit
mig fjättrad; och ehuru det är med en djup rysning,
en djup känsla av fattigdom jag nedlägger de vingar,
jag på mina drömfärder begagnade, för att nu kläda
mig i den enkla, men ändamålsenliga dräkt, som en
vaken, förnuftig människa bär, så hoppas jag dock,
att vanan och kännedomen av en kristlig missionärs
plikt skall lära mig att fördraga denna fattigdom.
Det var en enkel händelse — ja, så enkel, att
jag med mina vidunderliga, allt försinnligande idéer,
knappt ville fatta den — som väckte mig och bjöd
mig hålla dom över det sätt, varpå jag hittills använt
mina krafter i min Mästares tjänst. Denna dom höll
jag under en natt på det ödsliga, av människor och
djur övergivna Tschidtjak, dit jag kommit i avsikt
att omvända en missdådare, som dit tagit sin tillflykt.
Men även de eländigaste hava sina instinkter: han,
den grove syndaren, märkte på sin förhärdelse mot
ordet, att den, som uttalade det, icke rätt var av Gud,
ty under första natten flydde han med hustru och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
