Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund, när friherrinnan G., som nu var därinne, skulle
lämna sin sons läger, då hon ville intaga hennes plats,
ty Charlotte märkte nog, att baronen vida föredrog
henne framför någon av betjäningen... han kunde
ju med henne tala om Evelyn.
Det var också Evelyns namn, som han i denna
stund framviskade i en djup suck.
En annan suck strax bredvid sängen besvarade
hans ... Han vände huvudet.
»Ack, mamma sitter kvar ännu!» En blick av
innerlig kärlek föll på modern. »Jag låg och tänkte på
något.»
Friherrinnan blott nickade på huvudet: hon visste
att hennes röst skulle förråda all den osäkerhet, som
fanns i hennes hjärta.
»Stackars mamma ... stackars mamma!»
Vid dessa ömma ljud var det omöjligt för en mors
självbehärskning att längre uthärda: hon lutade sig
över huvudkudden och grät sakta.
»Ja, gråt ut — det gör hjärtat gott! Sedan skola
vi tala och sist hoppas, att mamma ej för länge låter
oss vänta, som gått förut.»
»Det är ock mitt enda hopp. .. Gud skall vara
nådig.»
»Ja, han skall vara nådig. Men jag ångrar redan
de ord, jag nyss fällde. Om mamma följer oss, vem
kan då vaka över, leda och — jag må ju gärna säga
det — trösta min Evelyn?»
Friherrinnan teg.
»Svara mig: tror ej mamma att hon blir i behov av
tröst — tror ej mamma att hon skall lida mycket?»
»Jag tror, ehuru ingen rätt förstår henne, att hon
redan lider mycket... hennes blick förråder det, då
hon frågar: ’Var är Max?’ — ’Varför kommer icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
