Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyn. »Men låt mig nu gå till Max: han väntar på
mig... låt oss skynda!»
»Nej, för Guds skull, icke utan med den högsta
försiktighet!» inföll konsulinnan, som nu visade sig i
dörren. »Jag måste själv vara med.»
Evelyn såg på Constance.
»Det bästa blir, att de få vara ensamma!» svarade
Constance.
»Ensamma, de där bägge... så svaga — nej, det
har jag alltför djup världserfarenhet att bifalla.
Sorgen kan nedtrycka och förslöa mig som andra
människor, men i den grad förgäter jag icke vad jag är
skyldig mig själv som mor: jag bör och måste vara
närvarande!»
»I det fallet blir det klokast, att intet möte äger
rum, ty se hur Evelyn redan lider av denna
inblandning ... Låt oss vara förnuftiga, min bästa tant, och
lämna saken i Guds hand!»
»Constance har rätt, goda Nelly!» inföll
friherrinnan Ebba. »Vi, du och jag, äro för djupt intresserade
i våra barns möte att kunna åse det med lugn. Vår
rörelse skulle ännu mera stegra deras egen — de böra
ha detta återseende för sig själv. Så är ock Max’
vilja, och doktorn har bifallit den.»
Konsulinnan måste låta övertala sig att avstå från
den viktiga roll, hon redan beräknat för att ge ett
prov på sin styrka.
Sådana karaktärer som fru Löwes finna mitt under
den djupaste bedrövelsen alltid en tröst i
föreställningen om, huru andra skola beundra deras kraft, och
ifall dessa andra äro nog orättvisa att icke beundra,
så beundra de sig själva...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
