- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
182

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

länge hämmade svallet av hennes känslor tog sig
tyvärr utlopp i drömmar och visioner, som stundom
av-bröto den yttre stumheten.

*



Baron Max von G:s död, ehuru länge förutsedd,
väckte icke blott en allmän saknad i den aristokratiska
kretsen, där man värderade den redbare, ädelsinnade
mannen, den väckte även en oerhörd saknad, en djup
sorg bland alla hans underhavande och bland alla
fattiga, alla med bekymmer betungade runt omkring hela
Örnviks och Bröllinge trakter. Baron Max, ehuru ung,
hade under sin korta levnad inbärgat en vacker skörd;
och hans skörd låg i de tacksamhetstårar, vilka föllo
på hans tysta rum, sedan den stora skara, som åkte
efter likvagnen, lämnade det.

På själva begravningsdagen föreföll en händelse,
vilken skulle satt konsulinnans behärskningsförmåga
på ett förskräckligt prov, därest den icke föranlett
den första verkliga svimningen i hennes liv.

Både friherrinnan och Constance hade, understödda
av läkaren, försäkrat konsulinnan, att det ej vore rätt
äventyra försöket att placera Evelyn i sorgståten, men
konsulinnan blev vid minsta vink härom alldeles ifrån
sig. Skulle icke Evelyn, hon, som tyvärr var den
förnämsta sorgprydnaden, finnas på sin egen mans
begravning? »Jo, se, hon skall finnas där: Min Gud,
så söt den stackarn är i det vita doket — de komma
att alldeles förgapa sig på henne.»

»Jag förklarar», yttrade Constance strängt, »att det
är en synd, att en mor talar på detta sätt; och det är
en förargelse, som Gud helt visst straffar, att denna
samma mor ens kan tänka på vilket uppseende änkan
skall göra i sin sorgskrud!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free