- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
183

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Var så god och skona mig från dina
läsareparoxys-mer, min bästa Constance, ty hur mycket jag annars
högaktar dig, kan jag icke låta omvända mig! Jag
har sett världen, mitt barn, och vet vad den fordrar.»

Sedan konsulinnan med en värdighet, den hon ansåg
slående, yttrat dessa ord, lämnade hon förmaket för
att i enrum med sin man falla i bestörtning över
friherrinnans och Constances oväntade tilltag ... »Men
Gud ske lov, här finns väl ändå ej mer än en
härskarinna på Örnvik, huru många än vilja leka främmande
därmed, och får jag ej min vilja fram, så ärnar jag
låta dem veta det!»

*



Och konsulinnan fick sin vilja fram.

Klädd i den djupa sorgdräkten, med det vita doket
kring sin lika vita panna, satt Evelyn orörlig på den
plats, man anvisat henne; och under de strömmande
tårarna — på själva begravningsdagen kunde
naturligtvis ingen främmande förtänka en mor att visa sin
smärta — såg konsulinnan rätt väl huru varje
människa, som trädde in, häpnade över Evelyns
marmorskönhet, något vilket orsakade, att denna förutseende
mor högtidligt beslöt, att Evelyn skulle bära
sorgdräkten ända till dess hon utbytte den mot en ny
bru... Men detta ord talade hon ej nu ut i sina
svävande tankar: hon började fastmer, slagen av sitt
samvete, att gråta och snyfta än högre, som om hon
genom det häftiga uttrycket av sin sorg kunnat
övertyga den avsomnade, att hon icke menat något illa,
och han måtte ej i himmelen se snett på henne för det
hon alldeles utan mening råkat att litet förvilla sig
in i framtiden.

Hela högtiden med tal och allt hade försiggått i den
vanliga dystra stelheten, då, vid det kistan från lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free