Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du gör orätt, älskade Evelyn, att så ofta i dina
tankar återkomma till den idén, att du snart måste
lämna jorden. Gud tillstädj er ej, att vi giva oss en
sådan självisk tröst, vilken har sin upprinnelse endast
i vår svaghet.»
»Jag vet icke om det är så som du säger, men det
vet jag, att jag snart kommer till Max. Du vet ju,
att jag lovade honom det, då på begravningsdagen...
du minns.»
»För Guds barmhärtighet, akta dig, Evelyn, att
förvilla dig bland dessa irrsken — vad är du, att du kan
föreställa dig, att ett underverk skulle hava
vederfarits dig!»
»Det var ingen villfarelse: det var hans röst.»
»Max’ ?»
»Nej, hans, min brors, min lärares.»
»Ack, icke bör du tänka på honom, Evelyn,
åtminstone icke så mycket, att... att du ...»
»Varför tystnar du, och varför skulle jag icke tänka
på honom? Han vill annorlunda.»
»Du tror det?»
»Jag är säker därom! Nyss, då du talade — jag
minnes ej om vad — uppsteg det liksom ett sus för
mina öron; men tvärt igenom det hörde jag hans röst,
som sakta och sorgset sade: ’Evelyn, jag lider, ty du
har ej på länge uppsänt några böner för mig’!»
»Vilken djärv tanke!» utbrast Constance, medan
hennes kind skiftade färg.
»Icke djärv!» svarade Evelyn och även hennes kind
fick en liten matt ros. »Han har bett om mina böner,
och den röst, varmed han klagade över att jag så länge
förgätit mitt löfte lät mig veta, att han väl behöver
dem, I den rösten låg ingen förebråelse, men en djup,
oändlig bedrövelse, och därför måste jag gråta av
ånger över min glömska.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
