- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
194

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satt inne hos henne: »De hitta ej på det rätta åt dig,
mitt barn... kanske dock jag kan förstå dig bättre
än någon av dem.»

Evelyn höjde en halvt frågande blick mot sin far.

»Ack, om jag förmådde glädja dig med något, mitt
barn! Du tror väl, fastän jag ingenting säger, att
ingen högre kan deltaga i ditt djupa lidande... du
vet ju, hur jag älskade och värderade Max!»

# Evelyn nickade med ett förtroligt uttryck.

»Och hur ömt jag älskar dig!»

Åter nickade Evelyn, i det hon med ett småleende
sträckte sin hand mot fadern.

»Nå, hör då vad jag ärnat: Jag vill skriva till
magister Carleborg, ty sannerligen tror jag icke, att han
är den ende som kan förstå dig.»

»O ja», yttrade hon med en häftighet, som
förskräckte konsuln nästan lika mycket som hennes
föregående stumhet, »skriv, skriv snart... jag får då helt
visst ett brev från honom.»

»Kanske kommer han själv — du yet, att han håller
dig mycket kär — och hans personliga närvaro vore
det bästa.»

»Ja, ja, det vore det bästa!» Och blotta tanken på
denne väns återseende, blott ovissheten mellan hoppet
och fruktan om han skulle komma, spände Evelyns
slappade nerver och gjorde henne känslig för yltre
intryck. Men denna spänning kunde dock ej vara, så
länge som till dess svar hann ankomma från den
avlägsna Lappmarken. Ofta återsjönk hon i sin dvala,
men man hade dock nu något att väcka henne med,
ehuru hjälpmedlet långt ifrån alltid lyckades.

»Han kommer ej så snart!» sade hon ibland. »Han
lider — han har sagt mig, att han ej ännu kan komma!»

Emellertid hade brevet avgått.

Och det var detta konsul Löwes brev — vilket utom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free