- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
198

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leonard, som såg och fattade hennes djupa rörelse,
sade med sakta röst: »Ser du, jag visste nog att den
gåvan skulle anstå dig bättre än allt annat, som
fruntimmer älska. Men undrar du då icke, skön vännen,
hur jag fått tag i ett sådant konstverk ute på rama
bondlandet... icke må du tro, att det flaxat hit av
sig självt!»

»Ack, nej, det tror jag väl — men jag begriper icke
hur du fått det.»

»Jo, ser du... men nu ska vi riktigt sätta oss i ro,
medan vi vänta på teet — Gud vet, att jag är varm
nog ändå; men efter mamma bakat så präktiga
skorpor, så få vi väl, högtiden till prydnad, svettas litet
grand ... Jo, ser du, jag har rest in till Fredrikshald
för att ackordera bort plankor och köpa hem sill, salt
och sådant mer, och så ville jag lägga en liten
spar-styver, som jag tyckte att vi just icke behövde, i en
gåva åt dig. Men jag sprang fram och tillbaka i
bodarna utan att hitta något, som passade — det fick
icke vara för världsligt heller! Då stötte jag på en
bekant, som jag blott för ro skull följde med på en
auktion — och tror du mig, jag hade så när skrikit
till som en galning i glädjen, när jag bland andra
målningar fick sikte på den där! Jag är väl just ingen
större kännare, men jag har ändå en smula vett på
sådant, och därför såg jag icke på, att stycket kostade
mig en last plankor utom sparkassan.»

»Ack, vad du är god, min Leo!»

»Jaha, jag är visst god ... jag är just en narr.. .
hade jag ej lust att gråta i glädjen, när du så där
kallar mig din Leo, och det i den tonen till... Nå,
det är då visst och sant, mamma... jaså, här ha vi
te vattnet... att jag ej var hälften så lycksalig på
själva bröllopsaftonen! Minsann, om jag rätt tänker
efter, tror jag att jag aldrig i hela min levnad varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free