- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
202

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nämndes, drog Grave med en missnöjd blick på
axlarna och sade högtidligt: »Jag tager inga
syndapenningar; giv mig hälften, min vän — jag är icke
församlingens herde för egen vinnings skull utan på det
att de ord, jag predikar, måtte bära rik välsignelse!»
Kom nu en fattig man, då tog Grave alldeles intet,
utan gav honom i stället stor hugsvalelse genom sitt
upplysande samtal i både andliga och världsliga
angelägenheter. Därtill undandrog han ingen sina visa råd
i vilket fall som helst; och så hände, att mången, som
kommit för sitt samvete skull, slutade med att till
punkt och pricka redogöra för alla sina inkrånglade
rättegångar vid tinget. Grave lät då ett ord falla här,
ett annat där, som gav frågorna ett nytt ljus, ansåg
att sakföraren begått oförlåtliga fel och slutade med
att under tystnadens insegel låta övertala sig att leda
målet, nota bene genom råd och dåd, kanske även
någon gång genom uppsättandet av en skrift.

Kortligen: Graves anseende hade, redan innan det
första fjärdedels året gått till ända, rotfäst sig så,
att han kände sig trygg i sadeln. Likväl var han en
alltför klok man att bete sig liksom han själv känt
denna trygghet: ville han ha något fram, verkade han
i tysthet, så att saken alltid kom från annan hand.
Det var endast på predikstolen han avlade
ödmjukheten och iklädde sig Guds starka harnesk: då kom
anden över honom, och just emedan han dessemellan
var en så fredlig man, trodde de beskedliga
bullin-garna fullt och fast att han i kyrkan blev en profet,
som måste tala väldeliga, efter det som ovanifrån
kom... ja, de riktigt längtade efter söndagarna,
emedan dessa starka skakningar gingo dem genom märg
och ben.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free