Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vars börda är så mycket tyngre, som det egentligen
är en ljuvelig börda F»
Vid denna anspelning, vars sanning alltför bittert
slog Constance, upplyfte hon likväl med ansträngning
sitt vackra huvud och bemödade sig, enär hon ej kunde
få ett ord över sina läppar, att i en blick uttrycka
namnlös förvåning.
För några ögonblick missleddes också verkligen
Grave av denna alltför naturliga förvåning, men då
han liksom avbrytande och i förändrad ton sade:
»Nåväl, lämnom detta.., Törs jag fråga, om fru
Carleborg nyligen haft underrättelser från sin
svåger?» då föllo Constances lyfta ögonlock ned över de
blixtrande ögonen, medan en ilning avbröt den stolta
ställningen och lät hennes kropp böja sig, liksom man
knäppt till en fjäder.
Grave låtsade ingenting se, och om blott icke
Constance vid alla dessa utbrott av en dold passion blivit
tiodubbelt skönare, skulle han endast tänkt på att
uppelda den än mer, för att sålunda kunna behärska
situationen, när Justus en gång komme hit. Men
Graves egen, under varje ögonblick stegrade, vilda låga
tillviskade honom, att ägandet av en sådan kvinna
måste ersätta förlusten av stora planer. Girigheten
var likväl en stark motståndskraft mot
älskogstan-karna: med förlusten av Justus förlorade han vad
som aldrig kunde ersättas, oberäknat att han då också
måste återlämna det löweska kapitalet.
»Ack, vilken ljuvlighet i vänskapens balsam!» sade
han sakta, i det han flyttade sig närmare intill henne.
»Vänskapens makt är den största av alla: den har en
oändlig förmåga att skyla våra brister och taga dem
upp i sig... Syster i Kristo, hör den rösten, som
säger: ’Och om jag än vandrade i en mörk dal,
fruktade jag intet ont, ty du äst när mig.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
