- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
214

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var icke full av högmod — sitt hjärta blottat för den
vän i Kristo, av vilken han väntade råd och hjälp i
sin strävan.»

Grave gjorde ett uppehåll, men ännu förblev
Constances ögon sänkta.

»Jag har icke rättighet att förråda vad han under
vänskapens insegel anförtrodde mig, men för den
överläggning, jag påräknat, måste jag häntyda på ett visst
smärtsamt förhållande. Denne Kristi härlige lärjunge
hade av satan blivit frestad till en svår höjd; han hade
nästan smakat på den förbjudna frukten — han hade,
för att tala på världsligt språk, lärt känna en kvinna
och med flammande kärlekslåga fäst sig vid henne.
Men hans uppsåt var starkt liksom hans själ; hellre
än att försaka sin himmelska kallelse, ville han
försaka — Judith!»

»Judith?» eftersade Constance ovillkorligt, och
såsom Grave hade förutsett, höjdes hennes ögon till
honom, medan färgen på hennes kinder försvann.

»Varför, syster i Kristo, väcker detta namn en
sådan förundran?»

»Icke förundran, nej — men jag visste icke... jag
trodde icke, att missionärens höga tankar förirrat sig
bland världens villor.»

»Ingen av kvinna född undgår frestelsen; han var
ej mer än människa, och denna Judiths makt måtte,
att döma av de vansinniga exaltationer, varåt han
ibland överlämnade sig, ha varit över all beskrivning.
Jag fasade, jag grät över den olycklige, då dessa
olyckliga paroxysmer kommo över honom — och ändå
kände jag mig rörd av medlidande, ty det finns
kvinnor av den, att jag så må säga, övermänskliga skönhet,
att de kunna förvirra den heligaste, och på de
beskrivningar, han stundom lät undfalla sina läppar, var
Judith en sådan kvinna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free