Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt oss åtminstone försöka att språka — sin gäst
vill väl icke fru Carleborg neka denna
uppmärksamhet ?»
»Huru kan en sådan egenskap göras gällande, då
herr kyrkoherden förklara mig förlustig rättigheten
att vara värdinna?»
»Det har jag ingalunda — jag har blott förklarat,
att fru Carleborg ända till sin mans återkomst står
under min vård.»
»Men just detta innefattar en misstanke, som är
högst förolämpande.»
»Fru Carleborg har — förlåt mig dessa ord — icke
rättighet, att anse den så, då den bevisat sig vara
behövlig.»
»Herr kyrkoherde!»
»Tro mig, att endast den mest grannlaga välvilja
och vänskap för fru Carleborg dikterat vad jag sagt!
En ung kvinna, och därtill en gift kvinna, som har
icke blott sitt eget namn och anseende, utan även sin
mans, att ansvara för, äger icke rättighet att förgäta
vad hon är skyldig sig och honom.»
»Från vilken tid har bönen blivit ansedd för
vanhederlig?» frågade Constance med ännu upprest
panna.
»Från samma tid som den missbrukades till
täckmantel för enskilda avsikter — tror fru Carleborg att
komministern kommer hit blott i den rena avsikten
att bedja?»
»Helt säkert: ’Var två eller tre äro församlade i
mitt namn, där är jag mitt ibland dem!’»
»Ursäkta mig, om jag erinrar, att den heliga skrift
blivit oss given till ett högre och värdigare ändamål
än att begagnas såsom handlexikon, då förnuftet
finner sin uträkning i att träda bakom det värnande
skyddet av en utanläxa! Det bör ej för en god kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
