Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kostade Constance stor möda att bibehålla sin
fattning vid dessa underrättelser och förslag, men hon
lyckades över sin egen förhoppning — dock skulle
var och en annan än Leonard hava märkt darrningen
i den ton, varmed hon svarade: »Det är vådligt att
söka stifta äktenskap... tag ej ett sådant ansvar på
dig, min vän... skriv icke till din bror!»
»Jo, ser du, skön vännen, som en rättskaffens vän
och bror är det min plikt. Låt oss tänka en smula på
hans framtid... Om jag, till exempel, i den här
filbunken» — Leonard gick fram till det ännu orörda
frukostbordet och fattade en sked — »skulle draga
en mängd vägar så här... just så, ja... där har du
nu en hel stjärna av stråkvägar, till öster, väster, norr,
söder, västvart, ostvart etc. Det är hans förflutna. Vi
föreställa oss nu att endast två återstå honom: den
här, på vilken jag planterar blåklockan, kallar jag
Afrika och den här, i vilken jag sätter den lilla röda
tusenskönan, äktenskapet. Nå, nu skola vi spå... Jag
ser honom gå fram på äktenskapsstråten, och som han
i två år hållit på med missionsidén, är det hög tid att
den förpassas till sina föregångare. Där sitter han
således lycklig och förklarad och svärmar för Venus
om kärlek och månsken, och så, förstås, talar han litet
smått om sin stora uppoffring att försaka hela svarta
hednalandets tacksägelse för att bara hålla till godo
med en endas. När året gått om, har ännu ett band
fastknutit honom, och innan två, högst tre är
svärmaren vorden en klok och lycklig man, vilken endast lik
en vacker dröm betraktar sin forna fantasi om
missionen till hednavärlden.»
Fasthållen av sin mans arm, kunde den marterade
Constance icke ens få bortvända ansiktet. En kvävd
suck lämnade det plågade bröstet.
»Jag förstår nog varför du suckar, mitt hjärta! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
