Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komminister, till och med som kyrkoherde, vore
dessutom alltför liten för honom... Toge däremot hans
känslor den osaliga riktning, att han ej kunde tänka
på förening med Evelyn, var det väl att han ägde
konsul Löwes kapital och att han var så nära, att han
kunde bekomma det, ty då återhölle honom ingenting
från hans mission till Afrika — detta var det sista
mål som återstode; och om han än icke mer förmådde
smycka det med illusionernas hänförande skimmer, så
var det dock alltid ett stort mål, en säker tillflykt.
Med dessa tankar och detta uppsåt nalkades han
Örnvik.
LXXVI.
Konsulinnan, som, i förhoppning på de underverk
Justus av Carleborg skulle åstadkomma hos Evelyn,
helt och hållet övervunnit sin motvilja för den unge
prästen, tog i egen person mot honom ända ute i
själva förstugan; ty nu gällde det, för alla de
kommande stora spekulationerna — vid nästa parti borde
Evelyn ovillkorligt bli grevinna — att stå väl hos den,
som ensam hade makt över henne. Och Justus, som
även för sina spekulationers skull behövde stå väl hos
konsulinnan, fann sig föranlåten att helt och hållet
hava glömt deras »stora scen», så att, då de nu möttes,
det skedde med en vänskaplighet, som kunde kallas
fullt ömsesidig.
För första gången på länge var Evelyn av fri vilja
närvarande vid bordet. Hennes blick sökte Justus’,
men hans sökte icke hennes; han sysselsatte sig med
att för konsuln och konsulinnan beskriva den yttre
delen av sin mission, resorna, folket, dess lynnen och
seder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
