Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Aldrig ... ack, aldrig!»
»Nåväl... du bör förstå, att ord sådana som de,
vilka du nyss fällde, icke kunnat yttras utan att din
själ skilt sig från min, och sedan det skett — du
känner mig, du vet, att jag ej tigger allmosor — skiljer
även jag min själ från din. Då din sorg, hur rättvis
den än må vara, berövat dig den känsla, som utgjorde
bandet mellan oss, är mitt inflytande slut... jag kan
ej mera gagna dig. Och då jag ej mera kan gagna dig,
reser jag, reser för alltid.»
»O, Gud», suckade Evelyn, »detta uthärdar jag ej
— nej, nej, jag uthärdar det icke!» och hon omfattade
med häftighet den arm, mot vilken hon stödde sig.
Justus förde henne till en bänk och lade sig själv
på gräsmattan vid hennes fötter.
Evelyn grät... hennes tårar föllo på hans panna,
men de svalkade ej de tankar, som brusade därinom.
»Se på mig... se på mig, min bror!»
»Nej», sade han, »jag vill ej se på dig: jag erfar
ej mer det outsägliga!»
»Men jag erfar det, jag erfar det åter! utbrast
Evelyn med vild hänförelse. »Det var blott ett moln
som skuggade min inre blick. O, min vän, min lärare,
förlåt, förlåt! Jag har ej rätt vetat, att du varit hos
mig förrän nu: i detta ögonblick, nu igenkänner jag
åter din sköna bild, dina ögon, dina blickar. Tala till
mig, min bror — säg, säg, att du ej är ledsen på mig!»
Hon lutade sin panna mot honom.
»Min syster», sade han, vekt smekande, »jag förlåter
dig av själ och hjärta ... Men du får ej bjuda mig
din panna, förrän jag själv begär denna ynnest.»
»Ynnest», upprepade hon, »är det ej du, den helige
missionären, aposteln, som bevisar mig en ynnest, då
du välsignande låter dina läppar vidröra min panna?»
Brydd, så mycket Justus av Carleborg kunde bliva
16 En natt vid Bullarsjön. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
