Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket älskade Leonard, att han med honom ville
leva liksom intet avstånd funnits dem emellan.
Sålunda förd hit och dit av sina oroande villor,
sökte Constance i de husmoderliga göromålen en
förevändning att slippa vara inne. Justus låtsade ej
bemärka denna huslighet, men den stack honom dock.
Skulle även Constance avfalla från honom? »Nej»,
sade han till sig själv under inflytelsen av ett mörkt
ögonblick, »ingen av eder skall avfalla!»
Blott Leonard var lycklig. Han, som trodde, att
allt var rätt, lät sitt glada lynne spela åt alla håll, och
han hade väl aldrig låtit Justus gå till vila, om icke
Constance slutligen erinrat om att det var tid att
skiljas.
LXXVIII.
Under den afton, som i föregående kapitel blivit
skildrad, vandrade Grave orolig fram och åter vid det
flera gånger nämnda Trollslottet, en fornlämning,
passande, såsom det syntes honom, till att giva skydd
åt ett bön- eller varför icke kärleksmöte.
Det var för Constances skull han valt detta ensliga
ställe för att insöva hennes kvinnliga fruktan för
upptäckten av en hemlig sammankomst, men denna
trygghet var beräknad att gälla endast så länge mötet
varade. När han vunnit ändamålet att under en ostörd
stund få tala ensam med henne i vilda skogen, då
finge gärna både träd och fåglar skvallra. Vem visste
varifrån rykten kommo! Vem visste om det var dikt
eller sanning, att unga frun på Trollhatten plägade
hemligt möta komministern vid Trollslottet och att
han så förtrollat henne, att hon i hela världen ej såg
någon annan än honom! Nej, allt detta hörde till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
