Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXIX.
Första veckan hade förflutit, förflutit under en
skensäkerhet, som åtminstone å Constances sida var
fullkomlig.
Hon hade aldrig känt sig lyckligare än nu: hennes
egenskap av svägerska och vän tillät henne att njuta
av dens sällskap, som även å sin sida tycktes sätta
ett högt värde på hennes.
Och vad kunde vara naturligare än detta! Deras
lynnen, tankar och känslor hade sina sympatier i en
förbindelse från den tid, då de — han som lärare,
hon som lärjunge — började fatta och begripa
varandra, och nu mognade denna deras hjärtans rena och
heliga hängivenhet under släktskapens lyckliggörande
skydd.
Det var för närvarande en högst beklagansvärd
villfarelse som behärskade den gudaktiga och gjorde
henne så trygg i tron, att hon nu vilade vid
Frälsarens hjärta. Hon visste, att hans hjärta tillhörde en
annan — var hon då icke renad, när hon modigt och
undergivet bar denna smärta, när hon till och med
ägde styrka att söka upprätthålla hans kraft i striden?
Dessa svartsjukans kval, vilka hon förut funnit så
fasansvärda, voro vida mildare på närmare håll: när
hans blickar, hans läppar tolkade, att Judiths makt
åtminstone någon gång vek för det oskyldiga nöjet
att utbyta tankar med en kär syster, o, fanns det icke
i denna tillåtna vänskap en långt högre njutning än i
stormar, som endast leda till fördärv!
Så dårad låg Constance ofta i enslighet på sina knän
och prisade Gud, som haft misskund med hennes
jämmer och sänt fridsförstöraren själv att stifta frid i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
