- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
263

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min bror», svarade Justus efter ett par ögonblicks
besinning, tillräcklig att tvinga hans stolthet och
hederskänsla under förställningens mask, »jag antager ditt
anbud, jag fäster dock ett förbehåll därvid.»

»Har du redan så fastväxt vid Näckdalen, att du icke
utan förbehåll kan tillbringa en dag i den fattiga
komministergården ?»

»Vad jag menade avser något, som är nödvändigt
för vår enighet och trevnad: låt oss ej råka in på
religionssaker, ty efter varje gång jag muntligen eller
skriftligen växlat tankar härom med dig, blir min
själ allt mera grumlig.»

»Så var det likväl icke förr!» sade Grave med en
djup suck.

»Förr var mycket annorlunda.»

»Det är sant, broder ... Kom emellertid in nu!
Frukosten väntar dig, och efter du så önskar skola vi i
i dag tänka, tala och handla endast såsom världsmän.»

Att dessa ord innefattade en dubbel betydelse,
förstod Justus, och det kräsligt anrättade, med flera slags
viner försedda frukostbordet, där »mamsell Anna»
gjorde les honneurs som värdinna, tycktes redan i sig
själv antyda, att Grave förut beräknat, att denna dag
skulle helt och hållet utstrykas ur försakelsernas
kalender.

Justus, som nu var i långt ifrån samma lynne som
då han först besökte Grave i ödemarken, hade
ingenting mot att tömma några glas vin; och Grave visade
sig såsom den mest artige och gästfrie värd, utan att
på minsta sätt bliva tröttande genom en för långt
driven enträgenhet, och fyllde ofta sin gästs glas, medan
han ledigt berättade gamla historier från akademitiden
och den period, då han benämndes »de bekymrades
vän». Under det livade samspråket förflöt tiden lätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free