- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
268

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att stå i alltför nära frändskap med mitt blod: båda
delarna äro för heta att trivas väl tillsammans.»

»Men, då blodet är för hett, kyler och uppfriskar det
äkta vinet.., och detta är både ädelt och äkta.»

»Du tycks vara en verklig kännare.»

»Det nekar jag alls icke... jag säger ej, att jag
är något helgon.»

»Men», svarade Justus, under det han småleende
förde ett nytt glas till sina läppar, »du låter dock andra
få leva i denna tro. Jag ... jag själv ...» Leendet
höll på att upplösa sig i ett onaturligt skratt, men han
nedsväljde det med vinet.

»Nå, du själv?» upprepade Grave.

»Ja, höll jag icke dig för ett helgon ... kom jag icke
till dig för att två mig ren från mina inbillade
synder ... den där skärselden tålte starka nerver... det
var en sträng kur ... säkert icke din första!»

»Och icke heller den sista!» tänkte Grave, under
det han med servetten for över ansiktet. Justus’ språk
var ovanligt: han hade ännu icke druckit så mycket
att vinet kunnat verka ... kom denna öppenhjärtighet
från hjärtat, eller stod han nu, sedan den översinnliga
religiösa entusiasmen bortdunstat och lämnat rum för
blott och bart passionen, på en punkt, där han kände
att de nu kunde förstå och möta varandra?

Grave antog emellertid för säkerhets skull en ton
av stor värdighet.

»Ehuru, min bror», sade han, »vi i dag kommit
överens att icke vidröra religionssaker, måste jag likväl
säga dig, att mitt sista yttrande ej, vad jag tror,
berättigar dig att såra mig.»

»Låt oss då genast dricka försoning! Det var icke
min avsikt att förolämpa dig, utan blott att säga dig
det du med din helgongloria var nära på vägen att
bringa mig om förståndet. Detta var dock icke din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free