Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckte piskan från väggen och var ett tu tre i schäsen,
som rullade utför dalens krökning, medan Constance
ännu stod kvar och nickade sitt farväl...
Nära fem timmar hade förflutit sedan Leonards
avresa. Det var långt över vanliga middagstiden, och
likväl hade Constance alltjämt varit ensam.
Hon hade väntat, darrat, svettats, frusit... varför
kom han ej ? Om han vore sjuk, vad skulle han då
tänka om hennes liknöjdhet att ej efterhöra det —
vad skulle tjänstfolket tänka om denna likgiltighet ?
Kanske var han i behov av något... Och Constance
skruvade alla sina »om» och »kanske», tills Tona
äntligen hjälpte henne ur bryderiet genom frågan om
middagen icke skulle bäras upp till magistern.
»Är det redan middag?»
»Klockan är tre i rappet — frun sa ju, att vi inte
skulle vänta längre på herrn.»
»Det skola vi icke heller; han äter säkert i
prästgården ... Gå upp och hör åt hur magistern önskar!
Kanske vill han ha upp sin middag, ifall hans illamående
fortfar.»
Tonas beskickning dröjde visst icke många minuter,
men att Constance tyckte motsatsen kunde man förstå
av örats lyssnande spänning. Nu gick det i
salsdör-ren... kunde det vara han? Nej, Tonas jämna,
stadiga steg knarrade regelmässigt fram till andra dörren.
»Han tackar, sa han, om han fick upp litet soppa;
han var inte rätt rask.»
»Så ledsamt! Du kan bära upp kaffet strax efter.»
Tona satte sig i rörelse,
»Hör du, låg magisten... behövde han fläderte
eller...»
»Han satt och skrev.»
Constance gick med hastiga steg fram och åter över
golvet. »Skrev ... jaså, han är icke sjukare ,,. vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
