- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
283

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skriver han ... till vem ... ? Han vill således blott
vara ensam, ostörd — efter en så vild natt behöver
han också ensligheten till att lugna sig... Hur
upprörd han måtte varit vid hemkomsten för att spela
en sådan musik ... Det var så sent... säkert kom
han ej då från komministern; han hade gått ute i
skogen och grubblat på... o, säkert på mycket
farligt !»

Hon försökte arbeta — det var icke möjligt — att
bedja... ack nej, det var blott Evelyns böner han
behövde. »Men jag, jag...» viskade hon, seende upp
till den heliga tavlan, hennes makes gåva: den
erinrade henne om honom, om hans varma och trofasta
hjärta, och tanken på honom avpressade henne tårar
över att hon så litet förtjänade detta hjärta...

En oktobereftermiddag, även i början av månaden,
är icke särdeles lång. Skuggorna hängde redan sina
gardiner för fönstren, höstvinden susade aftonlik och
kylig kring huset, brasan fladdrade i kakelugnen...
Constance undrade, om ej Leonard snart skulle
jkom-ma hem.

Men nu hördes verkligen helt andra steg i salen —
en skakning i hela hennes väsende sade henne, vilka
de voro — och jämnt och nätt hann hon att med
stickstrumpan i hand taga en lugn och bekväm plats
framför brasan, då dörren gick upp och Justus, med
kinden flammande i högre färg än vanligt, hälsade
henne med ett av sina ljuvaste småleenden.

»Ack, jag fruktade, att du var sjuk!»

»Jag har ej varit frisk, goda Constance, annars
skulle du väl sett mig nere förr i dag!» Han räckte
henne sin hand broderligt och förtroligt, och
broderligt och förtroligt kvarhöll han hennes, till dess han
fått övertyga sig, att den darrade i hans.

Stickningen, som Constance lät nedhalka på golvet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free