- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
287

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och som icke begär, icke ens önskar den ringaste gunst,
vilken ej en bror kunde begära av en syster...
Ingenting på jorden kan mätas med vad jag i denna stund
erfar av lycka och kval...! Att förnimma alla de
växlande uttryck, mina ord avspegla på ditt ansikte,
att se dig så översvinnligt tjusande sitta mig så nära,
och dock icke få pressa dig intill mitt bröst, icke få
kväva dig för att spara mig svartsjukans marter!»

Constances sinnen voro i ett slags yrsel. Hon
undrade över att ej jorden öppnades för att uppsluka dem
båda.

»Och detta är sans?» stammade hon.

»Full sans... du skall övertyga dig därom av
något, som jag i morgon skall nämna i Leonards
närvaro. Om jag icke ägde denna sans, skulle du se mig
yrande vid dina fötter.»

Ett avlägset buller avpressade Constance ett svagt
ångestrop... det var rasslet av hjul i Näckdalen —
det var hennes make som återkom! Hon såg på Justus
med en blick av passion och dödsfruktan.

Han reste sig upp. »Constance», sade han i en
förändrad, allvarlig ton, »se och döm om höjden av min
behärskningsförmåga! Jag vill ock vara övertygad
om din, ty den kvinna, som vet att jag älskar henne,
måste vara stark... och du kan vara det. När du
förmådde kvarstå vid bröllopspallen, sedan jag
svimmat — du, som likväl med mig utbytt en blick av lika
mycken betydelse som de ord vi här växlat — förmår
du också nu visa kraft! Kom ihåg att din och min
lycka är dagens, är en lycka, som vågar tigga endast
några ögonblick av livet, emedan den vet, att den måste
dö... men Leonards lycka, den får icke förstöras.»

Constances blick visade ett sorgset tvivel.

»Ingenting är förändrat genom vad jag yppat för
dig: ditt eget hjärta hade redan erkänt för sig självt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free