Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— med ett ord: jag har till dig och Constance en bön,
vilken det skulle glädja mig att få uppfylld.»
Constance, som under största förundran avhört det
korta, obegripliga samtalet, fick vid dessa ord den
våldsammaste hjärtklappning. Nu för första gången
erinrade hon sig hans uttryck om ett skyddsvärn
starkare än haven: hon kände att blodet lämnade hennes
kinder och åter rusade dit.
»Bästa Constance» — Justus räckte henne
någonting på bordet för att få henne att se upp — den långa,
svarta silkesfransen på hennes ögonlock höjde sig
långsamt : hennes öga mötte hans — »skulle du kunna
vägra mig något, varvid jag fäster det högsta
avseende, emedan mitt kvardröjande här beror därpå.
kan du neka?» I hans blick stod det för henne att
läsa det hon i nästa sekund skulle få höra sin
dödsdom.
»Om det, du vill föreslå, vinner Leonards bifall,
har det också mitt.»
Efter dessa ord, framförda med tämlig säkerhet,
sjönk den svarta fransen åter ned. Hon väntade.
»Det måtte vara knäveln till viktig sak som behöver
så många preludier!»
»Jag ville föreslå konsul Löwes att lämna sin dotter
en tid under skyddet av dina husgudar. Jag har blivit
ombetrodd att söka återväcka frid och lugn i hennes
själ, men det behagar mig icke att så länge gästa på
Örnvik. Därför, medan jag är här och ändå har tagit
mig någon ledighet, synes det mig bättre att hon
kommer till Näckdalen, där hon slipper höra moderns
envisa förmaningar.»
Leonard satte ett par ofantligt stora ögon på
Justus. »Är detta ditt allvar?»
»Det hör du väl!»
»Nå, så besitta» — Leonard blinkade slugt — »om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
