Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av förtvivlans och förtrytelsens förenade styrka,
genast pennan och skrev på baksidan:
»Kom, älskade Evelyn! Jag förenar mina böner
med min svågers, och min man förenar sina med
mina ... kom till din
Constance.»
»Hjärtligt tack!» sade Justus okonstlat. »Nu är
dokumentet fullständigt.»
»Ja», svarade hon, påtändande ljuset, nu är det
fullständigt... Lacket, bäste Leonard ... Men
kanske herrarna nu hjälpa sig själva; jag har stor brygd
i dag.» Och svepande en schal om axlarna, försvann
hon.
»Nå, ge hit brevet då... Hör, Justus, det här var
visst det klokaste, du i hela din levnad gjort: det
kan gottgöra alla dina galenskaper.»
»Slå ej på den strängen!»
»Vad skulle hon annars göra här? Tänker du jag
icke har så mycken grannlagenhet att jag vet vad som
höves, då det är fråga om en kvinna som ej tre
månader varit änka ... Seså, slå inga krokar nu ... bekänn
kort, så skall du slippa mig sedan!»
»Jag bekänner ingenting, men kan icke hindra dig
att tro vad du behagar — och härmed punkt! Lova
mig att aldrig nämna detta ämne varken för mig eller
Constance ... du bör förstå ...»
»Ja, gubevars, jag förstår alltsammans och vill aldrig
vara ärlig karl, om jag ej skall göra vad i min
förmåga står för att hon må finna behag i Näckdalen!»
Bröderna gåvo varandra ett fast handslag, varefter
de åtskildes, Leonard med brevet i fickan.
Då han var borta, nästan tumlade Justus ned på
soffan och skylde ansiktet i händerna, som nu var
utan mask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
