- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
303

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I dag kunde det vara svar, och Justus själv förde det
med sig... väskan kom alltid först till prostgården.

Leonard och Constance sutto helt husligt vid
aftonbrasan, då Justus inträdde. Han var blek ända till
ytterlighet, men behärskad. »Tusen hälsningar från
kyrkoherden och tusen hälsningar från Örnvik!»

»Åhå, från örnvik... Nu få vi höra, skön vännen,
om du snart får trevligt sällskap.»

»Jag lämnar brevet eller, rättare sagt, breven här
hos er; det var kyligt på vägen, och jag har icke varit
riktigt rask så att jag går upp och lägger mig.»

»Får jag icke bjuda på en kopp varm mjölk eller
choklad först?» frågade Constance med en halv blick.

»Tack, goda Constance — om du då vill skicka upp
den!» Han hälsade och gick.

Leonard hade redan brevet uppe, och sedan han
ögnat igenom konsulns, vilket i få men vänskapliga ord
tolkade hans tacksamhet, upptogs konsulinnans, det
Leonard läste högt för Constance, som satt där
orörlig, belyst av det slocknande eldskenet.

»Hör nu på, mitt hjärta!»

»Min bäste, förträfflige magister Carleborg!

Jag kan icke underlåta, att i denna sensitiva sak
finna det vara en plikt, den jag är skyldig mig själv,
att egenhändigt avlägga min tacksamhet såväl för herr
magisterns broderliga och obeskrivligt intressanta
anbud, som för herrskapet Carleborgs delikata vänskap
att erbjuda min dotter friherrinnan en så passande
förskingring i hennes sorg.

Jag inser och uppfattar fullkomligt Constances
finhet, att icke själv skriva mig till; hon, som alltid varit
så grannlaga, vill icke inverka på mitt beslut; men,
ehuru obeskrivligt noga jag naturligtvis måste vara i
fråga om valet av en främmande vistelseort för Eve-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free