Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är ej lång tid att ställa i ordning på», sade
Constance med halvslocknad röst, »men det går väl.»
Det enskilda lilla svaret från Evelyn till Justus
innehöll blott dessa ord:
»Du vill det, min bror — och vad du vill, är mig
kärt. Constance vill det också... Max blir icke
ledsen däröver; jag kommer.»
*
Följande förmiddagen — Constance var ensam i
stjärnkammaren, där hon låg upplöst i bön och tårar
— knackade det sakta på dörren.
Hon ville ropa ett: »Icke nu!» men hon förmådde
ingenting.
Det knackade på nytt. »Önskar du att jag går?»
hördes Justus’ röst från yttre rummet.
»O, Gud!»
Han väntade icke på något vidare svar: han gick
in; men han stannade betagen av rörelse: då han såg
henne med smärtans ångest knäböjande sträcka sina
händer emot honom — de svarta ögonens strålande
glans insvept i en fuktig slöja, kinderna rodnande av
svartsjukans och fruktans flammor... han försjönk
i hennes åskådande.
Men glöden från hans ögon återgav henne kraft:
hon reste sig och ville gå. Han höll henne tillbaka.
»Dröj ett ögonblick, blott så länge, som du svarar mig
om du ej behöver någon förklaring, om du ej behöver
känna en fläkt av jordens högsta lycka!»
»Jorden har ingen lycka.»
»Har den icke... vågar du neka det?» Han fattade
hennes hand mellan sina och lät sin blick sjunka djupt
i hennes.
Hon darrade och ryste.
20 En natt vid Btillarsjön. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0593.html
