- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
310

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på att grundlägga sitt tillkommande giftermål, stal han
då och då en blomma ur den förbjudna kärlekens
lockande blomstergård. Men detta liv blev honom
slutligen så outhärdligt, att han nära nog var på väg att
följa sin mors ångest fulla bön att komma hem, då han
en vacker dag genom Bibel-Marie erhöll ett brev, vars
utanskrift med förvåning erinrade honom, att blott tre
dagar återstodo till den 1 november, då han borde hava
tagit sitt bestämda beslut i avseende på Graves förslag.

Justus’ känslor när han läste det korta brevet,
vilket innehöll blott en påminnelse om mötesdagen, voro
ungefär sådana, som vi föreställa oss deras, vilka på
en viss tid hava ingått förbund med mörksens furste
och helt opåräknat erinras om, att förfallodagen är i
antågande.

Hela natten gick han av och an i sin kammare.’ Ännu
var det mycket för tidigt; han hade ingenting ställt i
ordning åt sig... han hade icke ägt styrka att säga
ett halvt ord åt Evelyn... och ett avslag åt Grave vore
evigt slut på den närvarande nådetiden. Blott några
timmar, då han gick hem under den rysliga natten,
hade frestaren visat sig för hans själ... Men nej,
nej, och tusen gånger nej, det finge i Guds namn gå
hur det ville ... men aldrig brott!

Han skrev en rad tillbaka: »På sagda dag, min
bror!» men vad han skulle besluta sig till, visste
han ej.

Då Bibel-Marie, som över natten blivit kvar i
Näckdalen, om morgonen mottog svaret, uppenbarade
hennes blick en deltagande sorgbundenhet.

»Varför betraktar du mig så, Marie?»

»Därför att jag icke kan gråta nu.»

»Syns dig att jag eljest skulle behöva tårar?»

»Guds dag är nära: havet kastar upp sina vidunder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free