Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ordet självmord var det liksom om den arme
grubblaren kommit nära något antändande ämne.
»Jag uppehåller bara ... Har du glömt något?»
»Nej, jag vilade litet under vägen, och av
distraktion gick jag tillbaka.»
»Ärnar du bli hemma nu?»
»En stund... och medan jag åter vilar mig, kunna
vi prata... Vad var det du tänkte på?»
»Jo, på den farliga frågan, huruvida man kan
betrakta själen såsom ett lån eller en gåva av den store
givaren.»
Justus spratt till. »Ifall vi nu föreställa oss själen
såsom ett lån — vilken är då din mening?»
»Din först!»
»Varje lån är heligt: vi äro pliktiga att återbära
det oskadat.»
»Riktigt... men är det en gåva ... Jag vet icke hur
jag kom på denna idé; det var den arme syndarens
slut, varom jag läste, som upprörde mig.»
»Nåväl, om det är en gåva äro vi ej pliktiga att
vårda den liksom det dyrbara lånet?»
»Visserligen... men jag tänkte, ty man måste ändå
söka någon försonande tanke för den olycklige
självmördaren — att en gåva är något som tillhör mig:
den är min egendom, och med min egendom gör jag
ju vad mig bäst synes.»
En sakta dallring vidrörde Justus’ hjärta.
»Du tror då, att människans vilja i allmänhet
verkar gemensamt med hennes öde?»
»Egentligen är det ganska vådligt att häruti tro
något. Men när detta öde i ett eller annat hänseende
antager karaktären av oemotståndlighet, då är det
liksom en uppenbarelse av försynens avsikt med oss...»
Ankomsten av en person, som önskade tala med
Grave, avbröt samtalet. Men det hade varat länge nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
