Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den, vilken han så länge betraktat såsom ett rö i sin
hand, den, vilken han uppfostrat enkom för sina
planer och slutligen invigt i dem och som likväl vågat
tänka på avfall — den borde längre bort än över haven:
han borde över Karons färja, ty så länge han funnes
kvar på jorden, kunde harmen över det förstörda
arbetet aldrig släckas.
Dessutom, vad annat än hans död kunde näpsa och
straffa dessa båda kvinnor, vilka vågat snärja honom?
Den helige lärarens bortgång, med ett fläckat namn,
ett fläckat minne, skulle sänka dem i ett bottenlöst
hav av förtvivlan... och denna mor, hon, som alltid
vågat hata, trotsa och motarbeta honom, hon skulle
också få svalka sig i tårarnas dagg... och
äktenskaps-bryterskan, om vilken ingen mer än han, Grave, visste
att hon var ren och fri från skuld, hon bleve hans byte.
Och allt vad en mörkrets ande kan påhitta, det hade
Grave, sedan han fått Justus till sig, påhittat för att
öka hans brottsliga passion.
När Justus om aftnarna, sorgsen och modlös efter
åter en dag i vådor och villor, kom hem från
Trollhatten, satt Grave inne i hans kammare och målade
med en pensel, doppad i frestarens färgkopp,
Constances dolda förtvivlan, hennes inre kval, då hon
första gången fick erfara svartsjukans makt; och till
dessa målningar lade han ej mindre bjärta om dem,
hon i detta nu, just under dessa långa, sömnlösa
nätter, måste utstå, där hon, vridande sig fram och åter
för att ej väcka den omisstänksamme mannen,
överlämnade sig åt sina tårars vällust. Men han visste
ock att ana huru de sedan kvävdes, då hon under
dagens kamp måste lägga lugn på sitt ansikte, medan
hjärtat tusen gånger ville brista vid att höra och se
huru den, som hon med vansinnig dyrkan tillbad,
gjorde sig behaglig för en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
