Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtta dagar för att taga farväl av livet och — dig...
farväl av dig ...»
*
Samma afton, då Leonard hemkom ifrån auktionen,
visade han ett lynne, som Constance aldrig sett.
Han var så nedslagen och allvarsam, att han icke
yttrade två ord, men då och då lyfte han sin blick till
Justus, som satt i soffhörnet och talade vid Evelyn,
och denna blick innebar något, som Constances
samvete tydde på ett sätt, att varje bloddroppe ville stelna
i hennes ådror.
Uttrycket i Leonards öga var ej raseri: det var en
tvekande ovisshet, ett spejande kval; och då ögat från
Justus sökte Constance, tolkade det en sorg mer
vältalig än tusen förebråelser ...
Justus tog tidigt avsked.
»Jag skall följa dig ett stycke på vägen!» sade
Leonard.
»Bliv icke länge!» bad Constance. Hennes bröst var
beklämt, och själva hennes ton röjde den dolda oron.
Leonard betraktade henne med ett outsägligt
vemod... »Skall jag komma snart igen?»
Nu först märkte Justus, att det ej stod rätt till med
Leonard, och han sökte genom en invändning avstyra
hans förslag om sällskap på vägen, men Leonard var
bestämd.
De gingo ...
»Låt oss tänka på att vila!» sade Constance,
darrande av längtan, att bli ensam. »Du sov ej gott i
natt, Evelyn!»
»Nej, men på förmiddagen.»
»Vill du icke lägga dig litet tidigt i afton?»
»Jo, ifall du vill det... Jag har så sköna, vakna
drömmar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0611.html
