Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig», hon sjönk till sin makes fötter, »rena mina läppar
från de brottsliga kyssar, som brunnit där!»
»Store Gud, det är till mig hon talar dessa ord, till
mig... Vet du väl, att jag under hemvägen till
hälften grubblade på att bryta dina bojor?»
»Äktenskapets heliga bojor?» utbrast Constance med
rysning. »O, aldrig, aldrig!»
»Så skall blott Gud slita det förbund, som nu helt
visst är heligare och fastare än någonsin!» Och den
ädelsinnade mannen beseglade sina ord med en varm
och trofast kyss.
Denna natt, för första gången på lång tid, sänkte
sig en välgörande slummer över Constances ögon.
LXXXVI.
»Fege usling, varför dröjer du?» mumlade Grave,
där han med av hämnd lågande ögon från sitt
smyghål betraktade Justus. »Varför betraktar du dessa
verktyg endast för att åter lägga bort dem... varför
skriver du dina avskedsbrev för att åter riva sönder
dem... och varför framstapplar du den fråga, jag
inslungade i din tanke — är själen ett lån eller en
gåva — endast för att åter förlora dig i grubblets
domning?»
Grave rasade över det han ansåg för Justus’ feghet
och obeslutsamhet, och rasade så mycket mer, som han
icke kunde begripa, vad han väntade på, då hans
besök i broderns hus upphört just med den afton
Leonard återkom från auktionen, där han genom Graves
försorg erhållit ett förtroende, som borde verka
första brytningen och helt säkert också verkat den.
Men aldrig hade Justus varit mera kall och fast i
sitt beslut än denna gång... ödet finge avgöra. Vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
