- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
330

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han giva både dig och honom sitt skydd, och även
henne, den stackars ängeln, på vilken allt beror! I
morgon blir åter solljus och frid.»

Constance motsade ej längre. Hon visste så väl,
att det endast var den innerligaste grannlagenhet, som
satt beslutet om denna resa i hans huvud... han
förstod, att hon ej kunde samla alla sina känslor och
tankar med honom omkring sig, och han ville, att hon
skulle samla dem utan tvång.

Djupt känslig och tacksam för denna välgärning,
efter vilken hon i hemlighet längtat, kvävde hon sin
ängslan; och de båda makarna skildes efter en varm
och innerlig omfamning.

*



»Kommer han då äntligen... kommer han säkert
i afton?» frågade Evelyn med barnslig fröjd. »Vad
dessa åtta dagar varit långa... Vad jag längtar efter
honom!»

»Du älskar honom då mycket?» sade Constance.

»Ja, jag älskar honom mer än mycket!»

är icke riktigt frisk i kväll.,, vill du lova mig
att ensam taga emot honom, så får jag kasta mig litet
på soffan i sängkammaren?»

»Stackars Constance, då får du ju icke själv se
honom... Men kanske kommer han ej: det är ju en
hel evighet, sedan vi tände ljus.»

»Tyst, Evelyn: tyst — han är här!» Och i en sekund
var Constance försvunnen inom dörren till
sängkammaren. Hon lade sig ej: hon nedföll på soffan; och
nu prisade hon rätt Gud, att hon var allena, att ingen
såg vad som föregick med henne, då hon hörde Justus
inträda och ej fraga efter henne, utan med en ton av
den ljuvaste klang säga: »Får jag språka litet ensam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free