Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utför backarna med en snabbhet liksom han varit
jagad och förföljd av tusen gisslande demoner.
*
»Han är borta... o, Herre, förlossare, milde fader,
håll din hand över honom!» framstapplade Constance,
då hon efter den brinnande sucken till himlen vände sig
om och fann sig ensam.
»O, Evelyn, vad gjorde du!» klagade hon sakta...
Men hastigt kännande, att hon måste taga hand om
detta barn, som hon lovat skydda och vaka över, gick
hon mekaniskt mot dörren till st järnkammaren. Då
hon öppnade den, fann hon Evelyn liggande utan sans.
Vid denna syn vaknade Constances hela varma hjärta:
hon bar Evelyn till soffan, och hennes milda
omsorger väckte snart den unga kvinnan ur det
medvetslösa tillståndet.
Evelyns första medvetna handling var en lång,
forskande blick kring rummet, och hennes första ord:
»Var är han...? Ack, han sade väl... han sade
väl...»
»Vad, Evelyn?»
»... att han förlät mig ... Men jag känner det här»,
hon tryckte handen mot hjärtat, »att han aldrig
förlåter mig!»
»Hans hjärta är för stort och ädelt att nära hat till
någon.»
»Du tror då, att han skall komma hit i morgon och
trösta mig över allt det onda jag gjort honom?»
»Ja, ja, bed blott för honom varma böner!»
»När han kommer, skall jag säga honom, att jag
gråtit så mycket och att jag ej kan leva utan att hans
ande välsignar mig... tror du, att han skall välsigna
mig?»
»Helt visst... men nu får du ej vaka längre!» Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0627.html
