Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Två», mumlade den hemska vålnaden, i vilken en
gång Justus av Carleborg levat... två!» Och än en
gång skrattade han, och än en gång vände han sig
om... men ljudet i detta hemska skratt var ej mera
så främmande: han började känna igen det.
*
»En röst talade till mig», sade Evelyn, i det hon
ur sitt halvdrömmande tillstånd reste sig upp, »det
var min brors röst... den var så underlig... Vad var
det ?»
Och gripen av en outsäglig fasa, en förfärande
aning om någon stor olycka — Justus hade ju ropat
henne — hon hade säkert i sömnen hört hans röst
därute — kastade hon på sig sina kläder för att hos
Constance söka lugn och tröst.
Constances kammare var tom... ingen fanns heller
i yttre rummet. Men på bordet lågo pistolerna.
»Vad har föregått?» Evelyn förde handen till
pannan, liksom hon därigenom hoppats lättare reda sina
tankar. »Han ropade mig... han hade förut varnat
mig ... o Gud, låt mig ej komma för sent... Min bror,
min bror ... Constance ... var ären I... svara ...
svara!» Hon flög ut på gården, med förtvivlan
upprepande samma rop.
»Här!» svarade slutligen en röst nedifrån udden,
»här!»
»Vems var den rösten? Det var icke hans, nej, icke
hans.»
»Här, här!» ljöd det åter.
»Är det hans röst? Ja... men det är ändå icke
hans!» Med flygande andedräkt ilade hon likväl mot
stranden.
»Kom hit, Evelyn, min syster!» Rösten böjde sig i
några lockande toner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0631.html
