Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ack, livad jag beklagar henne!"
"Åh, innan nästa år så här dags är hon
troligen död: hon såg ju ut som ett halft lik,
då hon steg ur vagnen."
“Men säg mig, om du kan, bästa du,
hvar-för hon så genast skulle vara färdig att med
utsträckta händer mottaga detta parti? Hans
lynne var just ingen hemlighet här i orten."
"Ja, men, mina damer, det skall ändå vara
en i grund utmärkt och rättskaffens man."
"Hvad hjelper det? Han är visst
rättrådig, men oböjligt sträng, envis, tyst och sträf.
En menniska, som finner sina jagthundars
sällskap af mera värde och behag än sin hustrus,
en herre, som framför allt vill vara lydd ...
lydd innan han ännu hunnit tillfyllest uttala
sin vilja..."
"Åh, hvad den saken beträffar, har han
många bröder! Likväl hade Lavinia, efter hvad
jag tror, icke så snart gift sig, ifall hon känt
den minsta trefnad i sin brors hus. Men då
hon, efter gamla tantens död, icke hade något
annat val, än att antingen gifta sig eller
qvar-stanna hos Rudolf, föredrog hon det
först-nämda, ty med hennes och Julias olika idéer
kunde aldrig någon harmoni uppstå. Och då
man känner hur svag Rudolf alltid varit för
Lavinias minsta önskan och hur narraktigt
svag han nu är för Julias minsta nyck, så ville
väl Lavinia icke längre sätta dem i ett
förhållande, som alltid måste blifva kinkigt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
