Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Straxt härefter sökte äfven hennes ögon
hans, men i de mörkblå speglarne tecknade
sig ett synbart bemödande, långt skildt från
öppenheten i de blickar, hvaruti hon nyss
speglade sig. Hennes röst, ehuru svag, var
likväl temligen stadig, då hon utsade sina
löften. Ryttmästarens stämma lät fast och klar.
Och nu var ceremonien förbi: de nygifta
emottogo gästernas lyckönskningar.
Man gick till middagsbordet.
Måltiden var icke treflig. Skålar och tal
fattades ej, men ingen förmådde gjuta en droppe
lif hvarken i vinet eller orden. Hvar och en
önskade att det väl vore slut och man åter vore
hemma hos sig, för att åtminstone kunna säga:
“Min gud, hvilket bröllop, hvilket brudpar!"
Och likväl hade man ej att klaga öfver
något fel emot formen. Ryttmästaren talade
artigt, aktningsfullt, ja, nästan ömt till sin brud.
Hon svarade vänligt, till och med stundom
genom ett leende. Men det var med dessa ord,
dessa leenden, liksom med vinet och skålarna:
det kunde ej blifva lif i dem.
“Hvad detta bröllop är olikt ditt, söta
Julia!" hviskade ett af de ofvannämda
fruntimren i Julias öra, då man åter samlats i
sällskapsrummet.
“Ja, det tror jag väl,“ svarade den unga
frun med sitt vanliga sorglösa öfvermod, uvi
hade bjudit kärleken såsom första gästen. Här
deremot... Men apropos, min bästa Louise,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
