Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. En brudkammar-scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, jag har förfärligt misstagit mig om medlet
att för alltid rycka smärtan ur min själ...
Ännu värre: jag har misstagit mig om min egen
styrka!“
Steg hördes närma sig från yttre rummet.
Lavinia blef stående orörlig, synbart ur
stånd att åstadkomma hvarken ett ljud eller
en åtbörd. Det var endast hon sjelf som af
det allt häftigare flygande hjertat kunde
be-dömma hur högt hennes rörelse tilltog.
Ryttmästaren inträdde.
Den plats, der Lavinia stod, föll icke straxt
i ögonen, men sedan brudgummens blickar
undrande öfverhalkat fonden af rummet, vände
han sig om och tog omedvetet ett steg
tillbaka, då han varseblef den hvita orörliga
gestalten. Om hon ej burit den röda schalen,
skulle han kunnat inbilla sig att han haft sin
döda och icke sin lefvande hustru framför sig.
Några sekunder betraktade han henné, icke
med en brudgums eldiga ögon, utan med en
kännares, som står framför ett beundransvärdt
konststycke. Slutligen, när han icke förnam
en gnista af lif i Lavinias väsende, sade han
sakta: “Jag köm för tidigt — jag skall
återvända till nästa rum.“
“Ludvig!"
“Lavinia!“ Han gick fram, förde henne
till soffan och satte sig bredvid henne.
Hon såg på honom med ett uttryck af
dödlig oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
