Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. En brudkammar-scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du är rädd för mig?“ sade han, och hans
röst hade ett uttryck, som Lavinia aldrig förut
hört: det var klangen af en stämma, ur hvilken
en varm själ återljöd. “Jag är icke kall, sträf
och hård mot dem, som vilja förstå mig, men
ännu har ingen velat göra det. Jag har
der-före blifvit som jag är, en främling för mildare,
ljufvare känslor. Du, min Lavinia, skall lära
mig dem.“
“Jag?“ Hon ryste ovilkorligt.
“Har du icke lofvat mig det, då du
lofva-de att bli min hustru, mina barns mor?“
“Jag lofvade att blifva dina barns mor,
och det vill jag äfven af hela min själ. Men
huru skulle jag förmå ingifva dig känslor, som
du hittills saknat? Det är blott kärleken som
mäktar sådant, och så länge den är
främmande för dig — hvad den säkert alltid skall
blifva — så... så ... “
Ryttmästarens ögon, nyss glänsande, blefvo
åter mörka.
“Hvarföre säger du detta? Sådant är icke
mitt hopp, och dina ord motstrida helt och
hållet mina önskningar. När jag begärde din
hand, tillstod jag öppet att icke kärleken ledde
mitt val. Likväl var det hjertats frivilliga önskan.
Jag kände dig som en qvinna värd en mans
fulla, varma aktning, och jag hoppades att
framtiden skulle skänka mig dessa känslor,
hvilkas makt intilldess varit mig främmande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
