Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. En brudkammar-scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag förstår ej din hänsyftning?" fram
stammade hon.
"Den är lätt att förstå. Vi söka
äktenskaps skilnad."
"Äktenskapsskilnad... detta kan icke vara
ditt allvar?"
“Jo, vid den lefvande guden! Ämnet torde
väl vara ovanligt att afhandla på sjelfva
bröl-lopsaftonen, men det betyder ingenting. I
morgon reser jag ensam. Rosenborg har redan
bevittnat nog af ett olyckligt äktenskap. O,
jag var en narr, som trodde att jag dit skulle
kunna införa lyckan.. Lavinia," tilläde han med
djup, bitter, harmfull sorg, "du har dödligt
förolämpat mig — vi måste skiljas!"
"Du vill då vanära mig!" sade Lavinia,
som genom ångesten och blygseln öfver ett
sådant steg (beslutadt några timmar efter
vigseln) återfick hela sin styrka eller, rättare,
glömde allt annat. “Du vill då vanära oss
båda?"
“Det är ej min skull att jag det måste.
Jag hyste i min själ en brinnande önskan, att
blifva lycklig och trodde att de förluster, vi
bägge gjort, skulle närma oss till hvarandra...
Men, du, handlade du rätt, då du gaf mig ditt
ja, dina löften, fast du hyste helt andra tankar,
helt andra förhoppningar?... Hvarföre vill du
bära mitt nanm, hvarföre gifva dig som maka
ät en man, den du knappt nog fördrager, då
du redan på förhand med denna isande lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
